När alla har gjort iordning sina hästar går vi till padocken och sitter upp. Min ridlärare Lisa rider först och tvåa rider Anna, trea rider jag och fyra rider Karin efter henne går några jag inte känner som heter Kicki och Felisia. När vi ridit en stund i skritt ropar Lisa

- Nu travar vi!

och så sätter hon fart i trav. Vi andra hänger efter men innan jag kommit upp i tämpot rider Karin upp brevid mig och ropar:

- Du ska allt få ångra att du tog min favorit häst ifrån mig!

Karin rider förbi mig och tränger sig imellan mig och Anna och gör nästan så att Jossan stegrar!

"Gud vad onödigt jag önskade ju bara Jossan och så fick jag henne! Det är la inte mitt fel" Tänker jag när Karin har kommit imellan mig och Anna. Strax därpå så saktar vi av till skritt igen och ger hästarna lite längre tygel. Resten av ridturen blir lungn och när vi kommer tillbaka så säger Lisa strängt till Karin för att hon red före och för att hon inte höll årdningen. Nästa dag så rider vi i ridhuset och tränar på hoppning. Vi hoppar 65 cm. Dom flesta ser rädda ut men jag har hoppat 75 cm innan men jag tycker det är lite pirrigt. Karin försöker dölja att hon inte är rädd men jag ser direkt att hon är rädd. Efter det så gick vi och ställde in hästarna i stallet samtidigt som vi åt lunch. Efter lnchen så fick vi byta till badkläder och tränsa hästarna och så fick vi bada med hästarna. Jossan gick ner i vattnet så att det gick upp till knäna. Jag kände hur det kalla vattnet doppade mina ben och det pirrade i hela kroppen av det kalla vattnet. Lukas Annas häst gick inte i särkilt långt men jag såg att Anna skrattade ändå. Efter det så släppte vi ut hästarna i hagen och jossan sprang iväg och hoppade av glädje. När vi hade släppt ut hästarna så sa vi hejdå för idag och innan jag somnade den kvällen så såg jag när jossan sparng in i hagen och hoppade av glädje!